Hemliga tester gav resultat

Hemliga tester gav resultat

Västerviksborna är luttrade med att få åka buss istället för tåg när det gäller att ta sig till Linköping och efter en rejäl krogsväng fick en desperat tågvärd en idé som ledde till att KLT började genomföra de hemliga tester som nu gett resultat.

€“ Det var så sorgesamt, berättar Emanuel Rähls, som är tågvärd på sträckan Västervik – Linköping vid KLT. Tågen blev stående och alla fick kliva på bussen. Det var inte ok! Efter en ovanligt blöt afterwork på krogen för att dränka sorgerna kom jag på att vi borde ställa bussen på rälsen istället, och när jag dagen efter pratade med min flickvän som är civilingenjör föll bitarna på plats.

Bussen går som på räls

Den nya typen av rälsbuss

Projektet presenterades för ledningen och en arbetsgrupp bildades för att se om det gick att förverkliga Emanuels spännande idé. Ur ekonomisk synvinkel vore det ju en guldgruva då ett tåg kostar 100-tals miljoner och en buss går loss på knappt en miljon. Efter en del undersökningar påbörjades testerna.

€“ Vi började testkörningarna på smalspåret med en av våra minibussar, berättar Anders Syllén, som är produktutvecklare vid KLT. Redan efter några provturer stod det klart att vi var något stort på spåret.

Man har nu under en månads tid nattetid genomfört hemliga tester på smalspåret i både låg och hög fart, simulerat nödstopp och testat av och påstigningar. Resultatet har genomgående varit mycket positivt. Inte en enda gång har bussen blivit stående och tvingat de tänkta passagerarna att välja annan färdmetod. En annan aspekt är miljövinsterna. I och med att bussarna körs på naturgas är de ytterst miljövänliga.

Tvingades uppfinna nya fälgar

€“ Det är en ny typ av nästan släta truckdäck i neoprengummi som lägger sig som ett V över rälsen. Dessa sitter på en helt ny typ av guidande fälgar som vi uppfunnit här på kontoret vilket löste de initiala problemen med urspårning, förklarar Agnes Sparre, som är tekniskt ansvarig för projektet. Den enda modifikationen vi blev tvungna att göra var ett dubbelmontage i framvagnen på bussarna, samt att sätta in ett dödmansgrepp på växelspaken.

Ratten har fått sitta kvar även om den inte längre används och så har bolaget fått rusta upp vändskivorna i Västervik och i Linköping då bussarna inte har styrhytt i båda ändarna.

€“ Vändskivorna är väl den enda nackdelen med den här satsningen, förklarar Agnes Sparre.  Men efter att vi sökte tillstånd för att köra buss på tågrälsen,  har vi fått förfrågningar från flera andra sträckor i Sverige där man också har problem med att tågen blivit stående.  Vi har sökt patent på våra specialfälgar och om det här faller väl ut kommer det att betyda miljarder för regionen och många arbetstillfällen.

Otrolig komfort

En annan fördel med de nya busstågen är komforten. Vår tidning fick följa med på en av testturerna till Verkebäck och det är helt otroligt hur mjukt det går.

€“ Det är nästan så man saknar dunkandet från rälsen, säger Yvonne Andersson, som är en av testresenärerna. Det är så ofattbart mjuk gång. Jag är övertygad om att det här blir succé.

Huruvida det blir succé eller ej återstår att se. På måndag morgon kommer de första passagerarna att kliva på tåget, eller bussen fast det numera går som på räls.

Roger M Carlsson

Soaré 1917

Soaré med motsättingar

Bankdirektör flydde i panik

VÄSTERVIK

I helgen spelades Musikaliskt möte i Motsättningarnas tid under två tillfällen på Mejeriet i Västervik. Här är en rapport inifrån den teaterbubbla där året är 1917.

Vi emottogs av disponenten och hans fru som nådigt talade med de som anlänt. Det vill säga det lyckliga fåtalet från stadens finare kretsar som bjudits till bankdirektörens soaré. Vi fick gå ett helt kort stycke och invänta piga för bordsplacering i den spirande stadsparken. Solen sken från klarblå himmel, och vindstilla.

Det tog emellertid en liten stund att få bord emedan bankdirektörens pigor icke höra till de kvickaste i staden även om det eljest är en samling rara fröknar. Väl vid bordet sågs bara vänliga och välkända ansikten på välekiperade borgare, för dagen var det ovanligt många damer som besökt hattmakaren. Törhända är det våren som äntligen infunnit sig. När vi alla samlat oss var det värdinnan som presenterade orkestern eftersom direktören blivit uppehållen viktigt ärende annorstädes. Det lagades lite mummel om direktörens moderna seder, att hållas med arbete på vilodagen, eller att låta hustrun sköta värdskapet. Jag har då aldrig hört på maken hördes från flera bord.

Värdinnan lämnade så ordet till kapellmästare Christer Gyllenstrand och Salongsorkestern spelade upp till Brittapolka av H.C. Lundbye. När sista takten klingat ut kom direktören rusande, något tilltufsad emedan det varit bråk vid kvarnen. Dock hade polisen nu tagit hand om problemen.

Hopen skrek slagord

Emellertid visade det sig att problemen icke vore lösta, ty mitt under Pizzikatopolkan av bröderna Strauss blevo vår förtjusande musikstund och pigornas dansande händer avbrutna av en hotfull samling arbetare som berett sig tillträde till parken. En skränig, otvättad hop som skrek slagord, svängde med fanor och betedde sig. Jag tvekar inte att tillstå att vi kände fruktan i den stunden, alla utom möjligen direktörens späda dotter Anna som började sjunga med i deras vilda kampsång.Man får förmoda att salongsorkestern räddade livet på oss genom att utmana arbetarnas blåsare så att de gemensamt kunna förenas kring musiken och det välklingande stycket Vindarnas kör, följt av Lägg dina sorger i en gammal säck. Det var som om de pratade samma språk och efter att vi skrattat oss igenom den lätt ekivoka Amanda Lundblad-visan såg man här och där leenden.

Hotfull stämning

Stämningen blev strax återigen hotfull när arbetarna började sjunga på Harpan och nu inser även vi borgare den djupa förtvivlan de känner. Bankdirektörens hustru blir dock vrång på sin dotter som beblanda sig med patrasket, och när hon med våld sliter med sig sin dotter jagas både direktörs- och disponentfamiljerna iväg och de fly i vild panik.

Vi gäster sitter förfärade inför den kraft som arbetarna visar när de sjunger den förhatliga Internationalen men när de väl slutat sjunga och vifta med sina röda fanor bjuds vi till slut på det kaffe och de kakor som direktörskan ordnat även om värdparet sedan länge flyktat.

Imponerande

Där lämnar vi teaterbubblan och ser istället till insatsen i stort. Det är en imponerande uppsättning som skapats av Anders Hjort och Mats Hedlund som stått för idé och manus. Mats Hedlund och Bisse Johansson har regisserat föreställningen som sjösatts på rekordtid.Det här är något så ovanligt som en teater med levande musik och det är inte bara en utan två separata orkestrar. Dels Salongsorkestern och dels blåsare från Överums musikkår. Ser man till skådespelarinsatsen så upplevs det som om teaterskeppet vuxit ett par cm på längden. Det finns ingen tvekan i spelet, replikerna kommer snabbt och mycket naturligt.

Man har nått en högre nivå av proffsighet och säkerhet bland skådespelarna, något som lovar gott inför framtiden. Redan i höst kommer det stora spelet om hungerkravallerna att sättas upp och Teaterskeppet uppmanar alla som någon gång tänkt tanken att spela teater eller önskat att få vara med om en teateruppsättning att höra av sig då det kommer krävas mycket folk.

 

Redaktör R M Carlsson